NDERFs Hemsida NDU skildringar Skicka NDU

Martin W NDU


Beskrivning av Upplevelse:

Jag var död i 8 minuter - Upplevelsen

Det var i oktober 1986 och jag var på väg hem ifrån mitt arbete. Det var sent på eftermiddagen och det hade börjat mörkna.

Höstlöven blåste och jag kom på min cykel i en lång nedförsbacke. Vägen svängde till höger och när jag tittade upp så fick jag se en bil komma emot mig i mycket hög hastighet. Bilen genade kurvan så att den var helt över på min sida av vägen. Det var stark medvind som gjorde att jag för sent hörde bilen som kom emot mig. Jag hann inte styra undan och kollisionen var oundviklig.

Det första jag upplevde var att allt var så obeskrivligt ljust. Jag kände mig viktlös och jag svävade i ett varmt och mjukt ljushav som bestod av gnistrande och vibrerande färgkristaller.

Jag kände mig lätt och hög samtidigt som jag var helt lugn och i balans, på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare. Det var en helt underbar och hisnande känsla.

När jag tittade upp och runtomkring mig så fanns det bara ljus. Det fanns ingenting att fästa blicken på. Jag sökte referenspunkter för att försöka förstå var jag var, och vad som var upp och ner. Jag förstod ingenting! Jag tittade ner och fick se min kropp som till min stora förvåning var helt transparent och lyste som ett starkt lysrör.

Trots att jag var i ett ljus som var otroligt mycket starkare än solens, så lade jag märke till att jag strålade ut ett ljus som var ännu starkare, än det ljus som jag befann mig i. Hur var detta möjligt?

Jag har fått lära mig efteråt att anledningen till detta var att jag reflekterade allt ljus runtomkring mig som strålade emot min transparenta icke- fysiska själskropp.

Jag minns att jag förvånades över att trots att ljuset var så starkt, så var det inte alls bländande. Detta kristalljus var mycket mjukt och vackert och skimrade lätt i regnbågens allra vackraste färger.

För att hitta fokus på vad som var upp och ner så tittade jag ner emot mina fötter.

Då avtog den svävande vågrörelsen och jag fick se att jag stod på en ljusplatå omgiven av en gnistrande ljusmassa som bara bestod av höga och varma vibrationer.

När jag tittade runt i ljuset framför mig så började jag höra röster och ljud. Jag blev nyfiken och undrade vad det var.

Med tankens kraft och med min vilja drogs jag ner igenom ljuset och jag stannade ett tiotal meter ovanför olycksplatsen.

Det hade gått en stund sedan olyckan inträffade och det stod fullt med folk runt en ung man som låg på vägen. När jag tittade närmare på honom så verkade han bekant på något sätt. De som stod runtomkring den unga mannen försökte att få liv i honom och jag hörde att de chockat och uppgivet ropade;

– Han är död! Han är död! Det finns inget mer vi kan göra!

När jag tittade ner på honom så gjorde det ont i mig. När jag mötte min egen känsla så kändes det som om mitt eget fokus sjönk ifrån min hjärna, ner till mitt hjärta och sedan ut i och igenom hela min kropp.

Då flammade det till runtomkring mig och det kändes som om någon satte på strömmen i mig och jag kopplade upp mig på ett helt nytt, och mycket högre energisystem. Detta upplevde jag mycket starkt!

Det kändes som om jag fylldes med en obeskrivlig kraft och för första gången, kände jag att jag blev mig själv fullt ut!

Jag blev nu medveten om att jag är en del av den gudomliga själen som finns och existerar i många olika dimensioner samtidigt.

I detta ögonblick såg jag tusentals ljusstrålar i regnbågens allra vackraste färger ändlöst stråla ut ifrån mig. Det kändes som om jag var ett med allt!

Igenom dessa ljusstrålar kunde jag se och uppleva allt som skedde på olycksplatsen och jag kunde känna in allt och alla på bråkdelen av en sekund.

Jag kunde röra mig igenom fast materia som om det vore luft eller dimma. Jag kunde röra mig igenom bilar, träd med mera som fanns på olycksplatsen, utan att ens reflektera över det. Det var bara självklart att man kunde göra så.

Detta beror på att all fast materia bara är uppbromsad energi som består av vibrerande och rörliga partiklar. Även den hårdaste materia som finns - till exempel diamant och platina är helt penetrerbara och kan i teorin släppa in och igenom energi ifrån alla håll. Detta beror på att det inte finns någon helt tät och solid energimassa.

I den icke-fysiska dimension som jag nu befann mig i kunde jag se den skadade unge mannen ifrån olika sidor samtidigt.

Jag kunde direkt se in i och igenom hans fysiska kropp som visade och berättade för mig hur energiflödet pulserat i hans organ, körtlar och meridianer. Jag kunde se och känna in hans obalanser, smärtor och skador - såväl fysiska som känslomässiga. Jag kunde också uppleva hur, varför och när dessa uppkommit.

När jag betraktade dem som hjälpte den unge mannen så fick jag se hur det strålade ett färgat ljusskimmer i varma, vackra och ljusa pastellfärger runtomkring dem.

De omgavs av höga vibrationer som gnistrade och strålade ut ifrån dem. De var som vackra solar som strålade sin ljusa positiva energi på den unge mannen och man kunde höra vackra toner av vibrationer som kan liknas vid underbar musik. Det var otroligt vackert att se på dem och att få uppleva detta.

Välviljans energi är helt ljuvlig och fantastisk att lyssna till, om man bara kan känna in den. Den är som den vackraste symfoni.

De som var chockade på olycksplatsen hade däremot mycket mörka, förtätade energier och färger som bildade skuggor runtomkring dem. De upplevdes som kalla, rädda och frånvarande i sina fysiska kroppar och de omgavs av låga vibrationer och av missljud.

När jag blev medveten om de olika människornas utstrålande energier och färger, så undrade jag om denna utstrålning hade något att göra med vad vi känner och upplever inom oss själva?

När jag mer ingående fokuserade på den unge mannen som låg där på marken, så lade jag märke till att han fortfarande hade en stark energiutstrålning, trots att själen hade lämnat hans kropp.

När mina utstrålande energier träffade hans utstrålning, så gnistrade det till och jag kunde direkt känna in hans tankar, känslor och tidigare upplevelser i livet. Jag blev då till min stora förvåning medveten om att; ""Det är ju jag! som ligger där"".

I detta ögonblick återupplevde jag allt ifrån början...

Plötsligt var jag tillbaka på min cykel på väg hem ifrån mitt arbete. Jag såg bilen komma emot mig i mycket hög hastighet. Jag såg och hörde kraschen och jag kände hur jag flög högt upp i luften och hur det som var jag, drogs upp och ut ur min fysiska kropp. Jag kände att jag kom in i en annan dimension av liv. Därifrån såg jag hur min fysiska kropp som jag nu var separerad ifrån, landa nere på marken en bra bit längre bort.

Jag fick här en mycket stor och viktig insikt - Vi består av två kroppar!

Jag blev medveten om att jag inte är min fysiska kropp utan att jag är min energikropp, det vill säga själen - mitt sanna jag som bor och lever tillfälligt i min fysiska kropp. Vi lever tillfälligt i och igenom den fysiska kroppen här på jorden, men vi är inte kroppen.

Jag insåg att vi har missat själva poängen med våra liv!

Vi har satsat allt på kroppen - men fullständigt glömt bort själen! När jag släppte den fysiska kroppen så kände jag mig obeskrivligt befriad och lättad.

Jag förstod nu att allt som vi har upplevt och gått igenom i livet finns lagrat i den fysiska kroppen. All min oro, rädsla, mina misstag och min smärta försvann. Jag kände mig gudomligt hög och fri.

Efter en liten stund kände jag en stark dragningskraft tillbaka upp till den ljusplatå som jag kom ifrån. Jag bara slappnade av och drogs tillbaka upp och in i ljuset.

Jag kände hur det började stråla varma vibrationer emot mig och jag fick jag en känsla av att jag inte var ensam.

Vibrationerna ökade i styrka och när jag tittade upp så fick jag se fem siluetter som sakta tonade upp sig framför mig till transparenta ljusgestalter.

Det var som om de kommit fram ur en annan dimension.

Ljusgestalterna omgavs av ett rent och klart kristalljus och jag kände en stor samhörighet med dem.

Att möta dem var som att möta mina gamla goda vänner igen, ungefär som om jag varit på en längre semester. Våra ljus strålade samman och det kändes som om vi blev ett. Vi hade som ett fyrverkeri av pulserande och gnistrande färger runtomkring oss och jag kände hur min energi transformerades upp när jag kom in i ännu högre vibrationer av ljus. Jag mådde obeskrivligt bra och jag kände mig riktigt hög.

Ljusgestalterna presenterade sig för mig och förklarade att de är mina guider, det vill säga mina vägvisare och hjälpare i mitt liv. Vi pratade ordlöst till varandra igenom utstrålningen i vackra, klara och pulserande färgkombinationer. Kommunikationen var otroligt snabb och gick rakt in i medvetandet i sin renaste form. Energierna lyste och pulserade i millisekunder emellan oss. Vi bara var och njöt och upplevde höga vibrationer av förenande kärlek! Det var en helt obeskrivlig känsla och upplevelse.

Efter en stund sade en av ljusgestalterna till mig;

- Nu skall du vidare för att du skall få erfara det som har varit förutbestämt.

De började nu tillsammans att stråla energi på mig, som om de ville förbereda mig inför den resa som jag nu skulle göra in i nya och högre dimensioner.

Jag började känna dova vibrationer av låga frekvenser och jag kände hur jag sakta sjönk ner, tills jag halvlåg i en skön och vilande ställning.

Vibrationerna blev allt starkare tills jag omgavs av ett lågfrekvent mörker. Nu tonades mina vänner bort och ut i tomma intet igen.

Jag var helt lugn och blev nyfiken på vad som nu skulle ske.

Det kändes som om en obeskrivlig kraft drog mig in i mörkret. Jag färdades igenom en tunnel många gånger ljusets hastighet in i högre dimensioner. Hur lång tid detta tog kan jag inte beskriva.

Jag bara slappnade av och lät mig föras dit som det var meningen att jag skulle komma.

Jag fick nu en stark känsla och blev medveten om att det inte finns någon död. Döden är bara en övergång in i andra och högre dimensioner av liv.

Jag fördes emot en strålande ljuskälla. Det var som att färdas igenom rymden ut i universum och ju närmare ljuset jag kom, desto högre och starkare blev vibrationerna.

När jag fokuserade på ljuskällan så fick jag en upplevelse av att energierna rörde sig medsols som i en spiral emot ljuset. Ju närmare ljuset jag kom, desto mer tonades det starka ljusstrålar upp framför mig som fyllde hela himlen likt en stor solfjäder. Det strålande ljuset bestod av höga vibrationer i de varmaste och vackraste pastellfärger. Allt omgavs och genomlystes av ett oändligt kristalljus.

Denna himmel har jag avbildat i mitt konstverk - Evigtidens ljus - som finns i Stala församlingshem på ön Orust, som ligger på den svenska västkusten.

I konstverket har jag så mycket som möjligt försökt att återge de gnistrande färger som fanns inuti och runtomkring det starka och rena kristalljuset som himlen bestod av. Det rena vita kristalljuset har jag haft svårt att återge i konstverket, på grund av att detta var så obeskrivligt ljust.

Allt detta ljus kom ifrån en strålande ljusgestalt som med ett stort leende och utsträckta armar välkomnade mig. Det kändes som en varm återförening med min allra bästa vän.

Jag saktade in och stannade några meter framför honom. Det kändes som att komma hem. Vi stod där på en högt belägen platå i en himmelskt vacker natur. Nedanför till vänster var det en dal där det flöt fram en flod.

Längre bort i dalen på en höjd såg jag ett så starkt och klart ljus som man med ord inte kan beskriva. Jag funderade då på om detta ljus kunde komma ifrån den omtalade kristallstaden.

Miljön var så vacker att det övergår allt mänskligt förstånd. Vi behöver vibrationer ifrån högre dimensioner tillgängliga för oss, för att ni skall förstå vad jag här upplevde.

Ljusgestalten fyllde mig med kraft och upplysning och jag kände att allt i denna ljusvärld var ett. Allt är förenat och sitter ihop.

Även ljusgestalten finns avbildad i ett altare som tillhör konstverket - Evigtidens ljus.

När jag stod framför honom och mötte hans utstrålning så upplevde jag ett euforiskt tillstånd av frihet, kärlek och obeskrivlig lycka.

Många har frågat mig om det var Jesus som jag träffade, men det var det inte. Jag har ett klart och tydligt ansikte som jag kan avbilda, men har av olika anledningar valt att inte förtydliga detta.

Ljusgestalten välkomnade mig och vi kommunicerade telepatiskt med varandra.

Han frågade mig;

- Var är det kärleksfulla ljusflödet emellan er som lever på jorden? Var är spontaniteten, glädjen, skratten och lyckan? Ni är så omedvetna om att ni lever i helt fel energi! Ni fokuserar mest på det fysiskt bundna mörkret och lever med konflikter och separationer ifrån er själva och varandra. Anser ni att ni under era korta liv på jorden har tid med detta?

För att jag lättare skulle förstå så visade han mig bilder på hur det var menat att vi skulle leva och fungera ihop ifrån början.

Det var meningen att vi skulle leva i förening, samförstånd och balans med varandra. Livet här på jorden skulle vibrera och pulsera i de klaraste färger emellan oss av villkorslös och förenande kärlek.

Jag fick se livet här på jorden ur ett icke-fysiskt perspektiv. Den verklighet jag fick se såg till formen ut precis som vanligt, men den var helt avmaterialiserad och bestod bara av transparent energi.

Jag fick se hur alla energikroppar ifrån människor, djur, växter och hur energier ifrån fast materia, moder jord och universum var sammanbundna med ljusstrålar. Vi sitter alla ihop med dessa utstrålande och pulserande energier.

Jag har fortfarande kvar förmågan att se livet ur ett icke-fysiskt perspektiv.

När ljusgestalten visade mig hur det var tänkt att livet skulle fungera ifrån början här på jorden och när jag upplevde dessa energier, så kändes det som att sväva i den högsta tänkbara eufori av varma, helande och förenande känslor.

Jag fick den kunskap som man måste ha för att vi på djupet skall kunna lära oss att; älska oss själva och andra, kunna ge och ta emot sann kärlek, förlåta oss själva och andra och kunna förstå varandra och komma överens.

All min kunskap och de insikter som jag förmedlar till dig - kommer ifrån andra sidan.

Jag vill innan vi går vidare poängtera att jag inte på något sätt vill uppfattas som någon andlig frälsare av något slag. Jag är bara en vanlig enkel människa som vill hjälpa och delge andra människor det som jag själv fått uppleva och lära mig på andra sidan. Jag hoppas innerligt att det kommer att berika ditt liv på samma sätt som det har berikat mitt och många andras liv.

8 minuter eller obegränsad tid?

Många brukar fråga mig hur mycket jag hann uppleva och lära mig på de 8 minuter då jag var över på andra sidan.

När jag var dödförklarad släppte jag kroppen tillfälligt för en upplevelse och astralresa in i tidlösheten.

Tiden här på jorden mäter vi i ett linjärt tidssystem. Vi mäter tid från en tidpunkt till en annan och får därigenom ett bestämt tidsintervall. Det är detta som vi kallar tid.

På andra sidan mäter man inte tiden så som vi gör. Man lever i och igenom olika tillstånd av vibrationer.

Man mäter heller inte kunskap och erfarenheter så som vi gör här. Man går in i och upplever olika vibrationstillstånd som tillsammans ger dig en ögonblicklig varseblivning om allt som är och inte är. I detta rena gudomliga tillstånd har vi tillgång till allt som är.

Eftersom man inte mäter tid utan bara uppnår olika höga vibrationstillstånd så är det med vårt sätt att mäta frågan om sekunder eller minuter för att inhämta sådan kunskap som vi här på jorden behöver månader eller kanske flera år för att förstå.

Det viktiga och intressanta för mig är inte att kunna redogöra för hur lång tid jag var över på andra sidan. Det viktiga är att jag öppnade upp en kontakt som jag nu hela tiden har med mig.

Did you pass into or through a tunnel? Yes I did not instantly pass through a tunnel. At first I just experienced light. I describe the tunnel above (Nr.2) it was a very clear sensation and I can describe it very well. I have depicted the light in the tunnel in an artwork called - Evigtidens ljus - The artwork is presented in an assemble house on an Island called Orust on the Swedish west coast. It is an artwork carved in wood 6 x 3 meters. You can study my artwork in my homepage www.martinwentzel.se It is also referred to as " The light in the tunnel" - Ljuset i tunneln.