Beskrivning av Upplevelse:

Jag arbetade på en byggarbetsplats i Puerto Rico 1967. Jag var 17 år gammal. Jag hade drabbats av ett allvarligt fall av magtarminflammation, och hade inte råd med ordentlig medicinsk behandling. Jag gick till en klinik, fick en burk med tabletter och gick tillbaka till rummet där jag bodde. Milt uttryckt – jag fick den värsta diarré man kan tänka sig. Jag förlorade en massa vätska, och sprang till toaletten stup i kvarten. Kvinnan som drev rumsuthyrningen var vänlig nog att ge mig vatten, men jag åt nästan ingenting. Jösses, jag var verkligen SJUK! Jag blev svagare och svagare. På åttonde dagen av detta elände verkade jag helt enkelt flyta rakt upp ut från min kropp. Så jag tittade ner på min kropp som fortfarande låg där på sängen som ett lik, och jag utbrast: ”Åh, *censur*! Jag har dött!!” Jag bekymrade mig egentligen inte om detta. Men ögonblicket därefter tänkte jag för mig själv: ”Vänta nu ett tag, om jag är död, vem tänker då dessa tankar??” Då kände jag mig lugn och mådde väldigt bra, och tänkte: ”Ja, det här slår verkligen att vara sjuk som en hund, det här är helt okej.” Så jag flöt omkring i rummet. Och det var mitt på dagen. Utanför låg en kyrka – det här var i Rio Piedras i närheten av universitetet där – och klockorna började ringa, vilket de gjorde då och då. Jag fick en stark lust att kolla upp det där och flöt ut genom fönstret. Utomhus var det bländande ljust. Jipii! Det var SÅ LJUST. Med ett ord – det var svårt att kunna titta. Fråga mig inte med vad, för jag har inte en aning, då mina ögon var där nere på min kropp. Men jag kunde se kyrktornet, och tog en sväng runt den. Vid det här laget kände jag mig väldigt upprymd. Jag flög omkring befriad från min kropp! Och två saker slog mig med kraft just då: För det första, kroppen är inte JAG… det är bara en kropp; och för det andra, hela grejen med himlen och helvetet är nonsens, vi flyter helt enkelt iväg fridfullt allihop, därför att anden består. Det var en fantastisk sak att veta. Men till slut var det någon del av mig som kände sig ensam utan min kropp, så jag återvände till rummet, och liksom lade mig ner i min kropp. Och jag somnade in. I nästa ögonblick hade sjukdomen försvunnit och jag var återställd.

Som ett resultat av denna upplevelse tänker jag numera att anden består och lämnar kroppen fridfullt. Denna föreställning har jag hållit fast vid sedan dess till en viss utsträckning, men jag tror snarare att det bara var en sorts biokemisk reaktion, inte något ”verkligt” i övernaturligt avseende. Jag accepterar möjligheten att det kan röra sig om ett slags hallucination, men upplevelsen föreföll mycket äkta vid tillfället. Så jag vet helt enkelt inte om den uppfyller kriterierna på en riktig UKU. Men jag har inte varit rädd för döden i sig under mitt liv och för det är jag väldigt tacksam.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen?        Ja        Jag hade tagit medicin mot diarré.

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?        Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?        Osäker        Jag var mycket sjuk. Livshotande? Antagligen inte.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?        Jag verkade vara väldigt vaken.

Var upplevelsen som en dröm i något fall?        Ja. Jag FLÖG, så det var ganska likt en dröm.

Upplevde du separation av medvetandet från din kropp?        Ja        Jag var fullständigt utanför kroppen. Jag såg min kropp på sängen.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?        Inledningsvis, oro. Efteråt, upprymdhet och en känsla av nyfikenhet.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?        Kyrkklockor

Kände du igen några bekanta platser eller något från bekanta religiösa ställen eller var du på några platser där det fanns otroliga eller fascinerande varelser?        Nej

Såg du ett ljus?        Ja        Det var väldigt ljust. Faktiskt bländande ljust, som att vara omgiven av ett mycket starkt solljus.

Träffade du eller såg några andra varelser?        Nej

Medan du var ute ur kroppen, upplevde du ett annat tillstånd och iakttog vad som hände?        Ja        Jag flög ut igenom fönstret, och flög omkring. Det var mycket trevligt.

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?        Nej

Lade du märke till hur dina fem sinnen fungerade, och på vilket sätt var de annorlunda?        Osäker        Tja, allt verkade helt normalt. Jag kunde höra och se och så vidare. Jag kan inte påstå att jag upplevde någon känslostorm. Egentligen tror jag att det INTE var några sensuella känslor eller någon beröring inblandad. Men det var inte känslolöst.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?        Nej

Hade du en känsla av att veta, speciell kunskap, universell ordning och/eller syfte?        Ja        Under upplevelsen kom jag fram till att kristendomen var ett stort skämt, att himmel och helvete uppenbarligen var falskt och overkligt, och detta roade och tillfredsställde mig, att dessa människor hade så fel och var så dåraktiga. Tanken var på något sätt svindlande i och med vetskapen om att döden var så enkel och behaglig. Det var så jag kände då, att det bara handlade om att flyta iväg.

Hade gränsen någon fysisk form?        Nej

Blev du medveten om framtida händelser?        Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?        Ja        Jag beslutade mig för att återvända till kroppen. Jag tänkte: ”Tja, det här är häftigt, men nu får det vara nog. Jag går och lägger mig i kroppen igen, och om jag är död så är det inga problem, och om jag inte är det så går det också bra.”

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?        Nej

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?        Osäker        Jag blev en mer övertygad ateist och icketroende. Innan var jag osäker på religionens sanningshalt, men efteråt tänkte jag: ”De där människorna är precis som lurendrejare, de har inte minsta aning om något av det.”

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?        Den har kanske gjort mig mer fridfull. Den har sannerligen gjort mig mer tydligt antireligiös.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?        Osäker        Jag är inte längre rädd för döden.

Har du delat upplevelsen med andra?        Ja        Jag har inte precis betonat den förmodade andliga dimensionen, och jag har inte berättat för särskilt många människor, men jag har talat om för en del att döden helt enkelt inte är något att vara rädd för, att vi alla kommer att flyta iväg fridfullt.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?        Jag har varit förnöjd på något sätt.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?        Det bästa var att flyga. Det var inte något som var dåligt egentligen.

Finns det något annat som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?        Jag tror inte att, efter år av reflektion över den, min upplevelse är något som skulle kunna bevisa att själen eller anden eller något annat överlever döden. Då trodde jag att det var det som min upplevelse visade på, men numera tror jag att det bara var något biokemiskt. I vilket fall är det egentligen inte något märkvärdigt.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?        Ja        Jag tog en massa LSD etc under åren efter upplevelsen, och upptäckte att känslan av separation av själen(kroppen ibland inträffade – ungefär som att kunna betrakta sig själv utifrån. De fridfulla och euforiska aspekterna med upplevelsen är väldigt lika det slags små drömmar som narkotika kan framkalla.

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?        Ja        Jag tror det.

Har du några förslag till att förbättra detta frågeformulär?        Jag hoppas bara att ifall ni gör efterforskningar så gör det på ett ärligt sätt. Det är allt jag kan begära.