Beskrivning av Upplevelse:

Jag var på väg hem efter en veckas semester bland bergen i North Carolina. Det var fredag eftermiddag och jag åkte vid halv tvåtiden. Jag stannade till vid en rastplats ett tag för att sträcka på benen och därefter fortsatte jag resan. Jag körde igenom South Carolina och vidare in i Calhoun County på väg I-26. Det var backigt och inte ett moln syntes på himlen, jag körde över en kulle och där var ett stort moln framför mig, vilket jag tyckte var konstigt och jag tänkte att jag skulle kolla närmare på det. Jag kom fram till en annan kulle och fortsatte under en viadukt och började åka uppför kullen och molnet var där över vägen, jag kunde inte se varifrån det kom men jag körde vidare. Molnet var över alla bilar och lastbilar då det föll mot marken.

Jag kunde inte se vad som hände, jag svängde åt vänster och kände hur det vänstra framhjulet lossnade och hur jag sedan krockade. I nästa ögonblick var jag på en annan plats. Där var ett slags gräns som påminde om en slöja och jag svävade i luften precis i närheten av den, jag kunde se in i slöjan. Det kändes som att jag låg där med huvudet pekande västerut.

Medan jag såg in i slöjan kunde jag se ett starkt ljus och inuti ljuset fanns små ljus som kom emot mig, när de kom närmare blev de större, och precis framför mig exploderade dem och blev till något som jag inte kan förklara; jag kände deras energi, och det var som fullständig förståelse kom ifrån dem, inget fördömande, bara förståelse större än Kärlek. Jag började röra mina ben in i gränsen och sedan mina armar, jag kände att jag var på väg in i energin, därefter hörde jag en röst, ett barns röst. Den sa: ”Vi måste ta oss härifrån.” När ”härifrån” var borta så var jag tillbaka i lastbilen.

Allting var en enda röra, jag låg snett över sätet, ratten var över mina ben, instrumentbrädan låg över mig, jag lyfte på huvudet och allting verkade gå i slow motion. Det var blod överallt och lastbilen brann, jag kunde inte röra mina ben. Jag lyckades släpa mig upp tillräckligt mycket för att kunna få upp benen på sätet. Jag släpade mig sakta fram till rutan och ramlade ut ur lastbilen. Jag minns inte att jag landade på marken.

Resten av det som hände är dimmigt, jag var omväxlande medveten och medvetslös i flera dagar på sjukhuset. Andra har berättat för mig om vad som hände i övrigt: Lastbilen var ett vrak, det var sjutton fordon inblandade i olyckan, nio brann och fyra personer dog. Under lång tid därefter hade jag en känsla av hetta i mina händer och jag kan fortfarande känna det om jag tänker mycket på det. Jag är inte rädd för att dö. Det är att leva vidare som jag kämpar med nu. Jag undrar ofta om det är något jag behöver göra av denna upplevelse, hur jag ska använda den i mitt liv, innan det är för sent, innan jag återvänder till ljuset. Nu har jag berättat min historia, och jag är öppen för all slags feedback. Tack för att du tog dig tid. Välsigne dig, Benjamin

Inkom 19/3-03  Jag hade varit på en veckas semester i North Carolina och var på väg hemåt en fredagseftermiddag. Vägen var mycket backig och när jag kom upp på en kulle såg jag detta stora moln, utan att tänka så mycket på det körde jag vidare tillsammans med de andra bilarna och vi kom alla under molnet. Det föll ner på oss och det blev en seriekrock.

Jag försökte svänga lastbilen åt vänster mot mitten av körbanan och det är allt jag kommer ihåg fram tills jag var på den här platsen där jag låg raklång svävande i luften. Det fanns en gräns där och mina ben och armar och mitt ansikte började färdas in i gränsen; precis ovanför var detta väldigt vita ljus, och medan jag fortsatte igenom gränsen och in i ljuset började dessa vita ljusklot komma emot mig, de kom riktigt nära och liksom briserade som bomullsbollar förutom att de bestod av ljus. Jag minns att jag kände mig mycket lugn och inte alls rädd; jag var redo att fortsätta. Därefter hörde jag denna röst som var som ett litet barns röst. Barnet sa: ”Vi måste ta oss härifrån.”

Där jag befann mig var underbart i jämförelse med det jag kom tillbaka till. Jag återvände till lastbilen som nu hade börjat brinna. Jag satt fast med ratten och instrumentbrädan över mina ben, var fastklämd mellan dörren och sätet och blödde ymnigt från huvudet. På något sätt, med hjälp av som jag tror en Ängel, lyckades jag ta mig ut innan min lastbil blev övertänd. Jag fick en svår skallskada, och det blev en svår tid efteråt.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:       Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Ja, den var svår att uttrycka särskilt i början.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Jag var det nionde fordonet i en seriekrock med 17 bilar och lastbilar inblandade.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Medvetslös

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Nej och kanske

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Osäker

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:       Under en tid var jag inte i min kropp.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Smärta, lugn.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Ja

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Ja              Mina ben, armar och mitt ansikte fortsatte in i ljuset.

Såg du ett ljus?       Ja       Vitt ljus med eldklot som kom emot mig och brast.

Träffade du eller såg några andra varelser?       Osäker       Jag hörde ett barn.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Nej

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Osäker       Jag kom in i en underbar plats av fullkomlig förståelse med det vita ljuset.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Osäker       Jag upplevde det som att det inte fanns någon tid där.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?      Ja       Ovillkorlig Kärlek för världen.

Hade gränsen någon fysisk form?       Nej

Blev du medveten om framtida händelser?       Nej

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Ja       När jag hörde det lilla barnet säga att vi måste ta oss därifrån.

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Ja              Mina händer hade denna värme i sig, och när jag tänkte på dem så värmdes de upp mer.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Inget svar

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Jag har kämpat med en skallskada.

Har du delat upplevelsen med andra?              De säger att jag är ett Mirakel.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Ilska, förvirring, depression, och lättnad när det gäller livet efter detta.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Det bästa var att vara i ljuset och det värsta att komma tillbaka.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?       Inte nu.

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja       Så gott jag kan.