AZ's NDU
Beskrivning
av upplevelse:
Min upplevelse ägde rum för ungefär
tjugo år sedan, när jag var omkring sjutton år gammal. Jag var ganska allvarligt
sjuk, men mina prover var alla OK, och trots att min far var läkare visste ingen
vad det var för fel på mig. Hur som helst, efter en vecka åkte jag till
sjukhuset, och min far sa till min mor att hon kommer inte att komma tillbaka
hem. Det här, bland annat, hörde jag senare. När jag var på sjukhuset kände jag
för att vara ensam och jag var inte riktigt klar i huvudet. Sådär var det, tills
ungefär fem dagar senare. En natt vaknade jag och gick till toaletten, vilket
jag antar att jag inte borde ha gjort. Jag skulle gå tillbaks till min säng, och
jag kunde inte gå tillbaka till sängen, jag försökte och försökte och jag
pratade för mig själv: jag måste röra min högra sida - jag kunde inte, och sen
försökte jag med min vänstra sida. I alla fall så föll jag ner på golvet, jag
var så dålig att jag inte ens kunde röra min hand. Jag ropade på hjälp och någon
som gick förbi hörde min röst och ropade på sköterskan. De kom, och de kunde
inte flytta mig. Jag hörde deras röster, de sa att de måste hämta hjälp och de
kom tillbaka med två män. Sen bar de mig och lade mig på sängen. Nästa morgon
väntade jag på att min mamma skulle komma, för jag visste varje morgon innan jag
öppnade ögonen att min mamma var där. Jag minns att jag väntade på henne, jag
ville inte att någon skulle komma, jag sa till henne att gå hem och att jag
ville vara ensam. Hon bad mig att bara titta på henne och säga hur jag mådde.
Det enda jag sa var att jag ville vara ensam. Efter att hon hade gått minns jag
ingenting förrän jag såg min kropp - jag var "utanför min kropp", det var något
jag aldrig hade upplevt - jag kände mig fri, det fanns inga gränser, ingen
rädsla, det var en känsla som jag inte kan beskriva i ord, någonting inne i mig,
och jag vet inte hur länge det varade. Efteråt minns jag ingenting, jag låg i
koma i fem dagar. Under de här dagarna var min mor hos mig dag och natt. Det här
berättade min mor för mig efteråt: på morgonen den femte dagen sa jag att jag
kände att stämningen i rummet var tung, att något var på väg att hända. Sen sa
min mor att jag rörde min hand och pekade och sa att Imam Ali satt på min
vänstra sida, vilket jag fortfarande inte minns. Sen, efter det, såg jag en man
som satt och fastade. Jag kunde inte ens röra mig, det var som om jag inte var
någon alls. Som jag sa vet jag inte hur länge alltihop varade, och sen hörde jag
min mamma, hon började be, och sen minns jag ingenting igen. Och sen var det
morgon, och min mamma sa till mig att jag hade vaknat ur koman kvällen innan,
och jag mindes att jag hade varit på ett ställe som var grönt. Jag stod på en
stor klippa ovanför en grav, och jag var så lycklig. Det var som om jag var åtta
eller nio år gammal, och någon kom till mig, och han sa att han skulle ha tagit
mig med, men att han hade fått veta att det inte var dags än. Och jag visste att
jag inte skulle ställa några frågor, trots att jag inte ville fara därifrån. Han
höll i min högra hand och han lämnade mig vid en korsväg där vägen förgrenade
sig åt tre olika håll. Sen snurrade min säng i 360 grader två gånger och
stannade. Jag började öppna mina ögon, men det kunde jag inte för att det var så
ljust, och jag visste att jag skulle öppna ögonen väldigt väldigt långsamt. Det
första jag frågade efter var min mamma och jag höll henne i handen. Senare sa
min mamma att så fort jag hade tagit hennes hand, så sa jag till henne att jag
hade kommit tillbaka från den andra världen, men jag minns inte det heller. Min
mamma har gått bort nu. En annan sak hände också, jag fick ett meddelande från
min mamma, men det kan jag inte prata om ännu.
NDERF ställde flera frågor och bad AZ att förtydliga sin upplevelse, och hon svarade: