NDERFs HemsidaNDU skildringarSkicka NDU

VF NDU

Experience description: 

Oktober år 1983 så utförde jag en jättestor bedrift för min systers familj.  Hennes make var väldigt tacksam över all min kärlek och stöd när de flyttade till Utah.  Alldeles när de skulle lämnade oss för ett nytt äventyr i Utah, så blev han överväldigad av en stark kärlek för oss.  Han önskade returnera alla tjänsterna och kärlek som vår familj gett dem.  Allt jag kommer ihåg var att jag bad honom att skicka kärleken vidare.  Han insisterade att han skulle återvända en dag och återge tjänsten. I april 1984, bara 6 manader senare, avled han av leukemi. På hans begravning kommer jag ihåg att min syster bad mig sitta med henne och hennes make ett tag.  Vi satt framför hans öppna kista medan vi bytte uppmuntrande ord och än en gång hade min familj möjligheten att hjälpa min syster och hennes familj.

I april 1995, nästan till dagen ett år efter hans död, var jag med i en väldigt svår bilolycka. Det var chauffören som blev mest svårt skadad, en passagerare bröt ett par ben och även jag som passagerare blev skadad. 

Jag kommer ihåg att jag befann mig utanför min kropp och tittade ner på alla blinkande ljus och rörelserna från de som försökte rädda våra liv. Jag såg chauffören och kunde höra hur hon spottade blod.  Jag såg hur de vände på hennes huvud så hon inte skulle andas in allt blod.  Jag såg blod komma från hennes öron och hörde hur dom skar upp hennes huvud på sjukhuset medan jag väntade utanför operations rummet.  Jag såg även min egen kropp som låg på gatan och kommer ihåg att jag var förvirrad över vad jag skulle göra. Klockan var ungefär 23:00 och det var kallt ute, men jag kommer inte ihåg att jag frös.  Jag kommer ihåg att jag tittade till vänster och såg min svåger, helt klädd i vitt med en man emellan oss. Jag vet inte vem den andra mannen var, men det verkade som om han var där han var för att hålla ordningen.  Jag pratade med min svåger utan att röra på läpparna och han till mig på samma sätt.  Han sa att allt skulle bli okej, att jag skulle andas.

Detta uttryck har kommit in i mitt liv många gånger sen den gången och nu tror jag att någon ville att jag skulle veta att allt skulle bli bra i mitt liv. Trots alla motgångar som jag gått igenom.  Jag var aldrig inne i en tunnel och många år trodde jag att det var något fel med mig, eller att jag inte var lika speciell som de som haft den upplevelsen. Jag upplevde inte några underbara ljus eller något annat än att allt skulle bli okej.  Det var helt enkelt vad min svåger gengäldade mig med för all kärlek som jag visat hans familj.  

Du kanske undrar om det var en dröm och det gjorde även jag i många år. Men när jag äntligen blev upplyst med vad som hänt den kvällen då olyckan hände, så borjade jag undra hur jag visste att chauffören hade så svåra skador och även över operationen som jag blev vittne till.  Jag var död och de som hjälpt mig hade börjat gå därifran när jag helt plötsligt tog ett djupt andetag som visade att jag fortfarande levde.  Det var ett så djupt andetag att de lade märke till det.  Min svåger beordrade mig att andas och jag gjorde vad han sa.  Under min långa tid på akuten så frågade min familj doktorn varför jag inte blödde.  Jag hade många djupa skärsår från låret till knäet. Mitt ben hade nästan skurits mitt itu och det fortsatte även på andra benet. Jag hade nio skärsår i huvudet och många andra djupa skärsår över hela min kropp, men inget blod.  Min hand var krossad och mitt ansikte var fullt av glas bitar, vilket de försökte ta bort ett åt gången, men ändå inget blod.  

En doktor sa till min make att de döda inte blöder.  Död eller dröm?  Jag fick även kunskapen att familjer finns för evigt, även de som inte är släktingar. Min svåger älskade mig och jag älskade honom och jag kommer alltid vara tacksam över hans återbetalning. Andra konstiga saker har hänt innan den här upplevelsen och det har bara förstärkt min tro att vi alla har någon som vakar över oss.