Beskrivning av Upplevelse:

Det var i början av 1988 och jag bodde för tillfället i Betlehem (i de ockuperade områdena) i Israel. Jag delade en lägenhet med min dåvarande fästman. Det var iskallt ute denna speciella natt och snön började falla på marken. Vi hade inte mycket att värma oss med, bara ett litet gasuppvärmt element, så för att få lägenheten varmare tätade vi alla fönster och dörröppningar för att förhindra drag. Efter att vi hade gjort detta gick vi och lade oss omedvetna om några eventuella problem.

Jag måste ha sovit en stund då jag blev fullt medveten om att jag gick uppför en vit trappa. Trappan såg ut att vara gjord av något mitt mellan vit marmor och sandsten. Jag hade kommit ungefär halvvägs upp när en tanke kom för mig, att om jag fortsatte vidare uppför trappan så skulle jag inte kunna återvända. Jag stod kvar på trappsteget en stund och funderade över denna tanke, för att ta ett beslut, jag insåg att om jag inte återvände så skulle min son bli moderlös, och min ofödda bebisflicka skulle inte få något liv. (Vid det här laget var jag gravid sedan två dagar tillbaka, och var inte medveten om det förrän dessa tankar sändes till mig och talade om detta faktum för mig!)

I vetskap om att jag hade ansvar inte bara för mitt eget liv utan också för mina barns liv, började jag gå tillbaka nerför trappan. Då hörde jag en röst säga till mig: ”Ros, res dig upp och gå till toaletten”. Jag svarade nej, jag behöver inte gå på toaletten. Då upprepade rösten sin uppmaning, på vilken jag svarade på samma sätt som tidigare. Tredje gången krävde rösten att jag reste mig upp och gick till toaletten, så jag lydde och reste mig upp från sängen i det kolsvarta mörkret.

Jag började gå framåt, där jag trodde att dörren var, men blev väldigt disorienterad och kände mig yr och illamående. Jag trevade med händerna för att försöka hitta lysknappen och blev överväldigad av yrsel. Nu vaknade min före detta fästman och sprang till sovrumsdörren, öppnade den, sedan började han skrika och springa till ytterdörren och ut i kylan. Vid det här laget kräktes jag på golvet och tänkte för mig själv: ”Gode God, snälla, låt mig inte bli sjuk och spy medan jag dör.” Jag vet att det här kanske låter konstigt nu, men det är förbluffande vilka tankar som rusar igenom ens huvud när man befinner sig på dödens tröskel.

Den kalla luften kom in genom ytterdörren och fyllde mina lungor med friskt syre vilket fick krampanfallet att upphöra. Jag började skratta, för min hysteriska exfästman skrek fortfarande så högt att grannarna kom ut från sina lägenheter för att se varför det var sådan uppståndelse. Min närmaste granne kom in för att kolla hur det stod till med mig, medan jag låg där på golvet skrattande och kippande efter luft på en och samma gång, men hon kom inte längre än till sovrumsdörren då hon också föll till golvet och blev överväldigad av vad det nu var som höll mig fången.

Vid det här laget rusade andra grannar in och några av dem fann sig själva vara i samma läge som jag, och det föreföll för mig som om det hela var någon sorts galen komedi, med folk som bokstavligt talat föll ner som flugor på golvet. När jag hade återhämtat mig tillräckligt mycket lyckades jag komma upp på fötterna och gå ut i den friska luften, och kände mig genast avsevärt bättre. För att ge en liten uppfattning om seder och bruk i Betlehem: De flesta där är antingen katoliker eller muslimer. I vilket fall som helst trodde folk där att en demon angrep oss, och det var orsaken till att min katolska före detta fästman sprang skrikande ut ur lägenheten.

Jag försökte resonera att det fanns en naturlig förklaring på det som hade hänt, men ingen förutom jag var benägen att acceptera den förklaringen. Hur som helst, jag kom fram till att den märkliga händelsen inträffade på grund av koloxidförgiftning, vilket i efterhand var mitt eget klantiga fel för att jag hade tillåtit detta att hända. Men vem var det som krävde att jag skulle lämna min säng, kanske var det min skyddsängel? Vem det nu var som verkade känna mig så bra och fick mig att svara. Rösten var hörbar och mycket klar, ändå var det bara jag som hörde den. Dessutom fick jag veta att jag var gravid och ja, nio månader senare fick jag en flicka. Jag testades aldrig under min graviditet för att ta reda på könet, och jag tvivlade aldrig på det jag hade fått veta där på trappan, så när jag minns tillbaka är det helt klart att denna upplevelse inte var någon dröm, därför att jag inte skulle vara här i dag om det hade varit det.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen:       Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?       Nej

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?       Ja       Jag hade drabbats av koloxidförgiftning.

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?       Förhöjd

Var upplevelsen som en dröm i något fall?       Inte alls, när jag befann mig på trappan tyckte jag att jag var vaken, absolut klar i mina tankar.

Upplevde du separation av medvetandet från ditt kropp?       Osäker

Beskriv ditt utseende utanför din kropp:       Jag tittade aldrig på min kropp, eftersom jag förutsatte att den var där, med tanke på det faktum att jag gick uppför trappan.

Vilka känslor hade du under upplevelsen?       Jag kände mig väldigt neutral medan jag befann mig i trappan, ingen rädsla eller oro, bara en känsla av ansvar.

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?       Nej

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad?       Nej

Såg du ett ljus?       Ja       Det var ett ljus som kom uppifrån slutet av trappan.

Träffade du eller såg några andra varelser?       Osäker       Jag träffade inga varelser. Men klara tankar överfördes till mitt medvetande som om jag lyssnade på någon med mina egna öron.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv?       Nej

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?       Ja              Det var en hörbar röst, som försökte väcka mig när jag sov, medan det bara var två personer i sovrummet, jag själv och min exfästman som sov djupt bredvid mig.

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner?       Ja       Trappan var väldigt vacker och vit. När det gäller vad den var gjord av är jag osäker, den föreföll vara lika len som vit marmor, men strukturen var sandsten.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?       Ja       Vid tillfället för beslutet. Jag blev medveten om att jag på något sätt befann mig mitt i en övergångsfas som varken var himmel eller jord.

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt?       Ja       Jag fick kännedom om min graviditet och om könet på mitt ofödda barn.

Hade gränsen någon fysisk form?       Osäker       Jag fick en föraning när jag befann mig ungefär halvvägs uppför trappan, att om jag fortsatte så skulle jag inte kunna återvända.

Blev du medveten om framtida händelser?       Ja              Jag blev medveten om mitt ofödda barn, dess kön och till och med vilket namn det skulle få.

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp?       Ja       Jag var fullständigt neutral vid det tillfället, ända tills rösten talade om för mig att mitt beslut skulle påverka min son och mitt ofödda barn. Då blev jag fast besluten att återvända nerför trappan.

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?       Osäker              Jag är osäker på denna fråga eftersom jag alltid har haft en stark känsla inför händelser och människor. Jag kan för det mesta tala om vem som ringer på telefonen innan jag svarar, och vem som är på väg att besöka mig, utan att vi har haft någon kontakt tidigare. Min son, som också var involverad i denna upplevelse, har mycket påtagliga andliga gåvor och har ofta sanndrömmar som stämmer otroligt bra in i minsta detalj.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?       Ja       Jag blev mer medveten om min andliga sida i livet vid detta tillfälle, särskilt när det gäller döden och döendet.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden? Vardagsliv? Religiösa vanor? Karriärval?       Jag har blivit mer medveten om skönheten i livet och tillvaron. Intressant nog insåg jag senare i livet att trappan som jag befann mig på finns beskriven i Gamla Testamentet som ”Jakobs stege”, och som har bibliska referenser till samma plats som jag bodde på vid tiden för min upplevelse.

Har du delat upplevelsen med andra?              Ja, reaktionen har varit blandad, somliga trodde på mig, en del ville inte veta, åter andra blev osäkra eftersom jag inte hade den traditionella upplevelsen, tunneln etc.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?       Större klarhet och en större känsla av mening.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?       Krampanfallet, tro mig, det var inte en trevlig känsla, när ens kropp skriker efter luft och man samtidigt bara vill kräkas.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen?       Nej

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?       Ja       Jag har blivit mycket intresserad av att läsa om andra människors upplevelser.

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?       Nej

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?       Ja