Debra NDU

Blev påkörd av en bil under passage över ett övergångsställe, ryggskada, ej styrkt graviditet med komplikationer (knappt 4-6 veckor. Graviditet nu bekräftad. Graviditet blev inte styrkt under 1 mån. sjukhusvistelse då flera prover gjordes som ständigt visade neg. - återkommande inre blödningar under tiden i sträck.)

Upplevelsen började när jag hade blivit utskriven från sjukhuset och bodde hos mina föräldrar för att de skulle hjälpa mig. Vi hade besök den dagen och jag hade en tredelad gåstol som jag var tvungen att använda. Jag kände mig illamående och gick upp för att gå till badrummet och kräkas. Men när jag ställde mig upp, svimmade jag. Det var då jag kom in i ett mörkt område, inte så mycket som en tunnel, det kändes faktiskt inte instängt men mer som ett mörkt stort område/ställe... jag möttes av min mans far som jag aldrig hade träffat men som hade dött 3 månader efter att jag började träffa hans son. Jag gick på hans begravning men såg eller pratade aldrig med honom. Och ändå var det han som mötte mig på andra sidan och höll min hand.

Jag kände andra varelser omkring mig men kunde inte urskilja dem. Vid slutet av mörkret liksom när man tittade utåt och bortåt var det något som verkade vara ett berg och bakom det berget var det mest enastående vackra ljus (ord från vår nuvarande kunskap kan inte beskriva ljusets skönhet eller göra det rättvisa) Jag ville väldigt gärna komma till ljuset. Jag minns inte att jag diskuterade med någon men hörde min familj försöka få en ambulans till lägenheten och min far och min man som grälade och min mor som hade panik och bytte kläder för att följa med mig i ambulansen till sjukhuset. Jag kände ingen önskan eller behov av att återvända till dem trots att de var panikslagna och rädda för min skull. Jag bara visste att allt skulle bli bra och att allt skulle bli OK för dem också. Det fanns en enorm känsla av frid och lättnad.

Som om ingen oro eller skyldigheter existerade eller var meningslösa. Jag visste att jag var tillsammans med min Gud och jag ville inte återvända till min jordiska kropp eller familj. Jag såg tillbaka på ljuset en gång till och i nästa ögonblick blev jag återförd till min kropp. Det stack överallt som när man ligger på sin arm för länge och blodflödet stängs av och sen rätar man på den och den börjar sticka när blodet strömmar tillbaka in i den. Ambulansen kom och tog mig till sjukhuset och de opererade mig för utomkvedshavandeskap. Jag hade nästan blött till döds inombords. Hade bara 1 halvliter blod kvar i min kropp när jag kom fram till sjukhuset. Efter det var jag väldigt arg på min Gud för jag förstod inte varför jag var tvungen att komma tillbaka. Nu är jag klokare och vet att det fanns och fortfarande finns saker för mig att göra och när jag är färdig, så kommer jag att återvända till kärleken hos min högre makt, min Gud.

Förekom läkemedel eller andra substanser som kunde ha påverkat upplevelsen: Nej

Vad var det som gjorde det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Vi i den här dimensionen av tillvaron har inte förmågan att ha total förståelse för den sanna existens eller upplevelse som väntar oss efter att den här livsupplevelsen har avslutats. Vårt vokabulär och andliga kapacitet är i brist på en bättre beskrivning, på lekskolenivå vad gäller förståelse. Det finns inte en chans att vi i den mänskliga formen skulle kunna fatta, känna, förstå, se, smälta in i det som existerar för oss på ett sådant okomplicerat renande sätt av total sammansmältning av sig själv med att vara ett med ljuset med det renaste med det mest överväldigande möjliga uttrycket av kärlek. När jag hade min upplevelse pratade de flesta inte om det och det ansågs vara djävulens verk, så att säga... Jag berättade det inte för någon under flera år. Jag var arg på Gud för att han inte lät mig stanna. Jag visste var jag var och ville inte därifrån. Men idag har jag en bättre förståelse för min gåva med den här erfarenheten och är tacksam för det fortsatta liv jag lever.

Inre blödningar. - Jag blödde nästan till döds på grund av vad som visade sig vara ett utomkvedshavandeskap kan ha haft något att göra med att jag blev påkörd av bilen eller kanske inte. Ingen vet. Jag hade bara 1 halvliter blod i min kropp när jag kördes tillbaka till sjukhuset i ilfart för att opereras eftersom jag hade blivit utskriven och varit ute i ungefär 1 vecka medan blödningarna fortsatte.

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag var medvetslös under hela upplevelsen.

Var upplevelsen drömlik på något sätt? NEJ det var inte en dröm, inte på något sätt. Jag försökte till och med berätta för en katolsk munk om min upplevelse och han försökte säga till mig att det var djävulens verk.....synd för honom att han inte har haft tillfälle att uppleva det....det skulle förändra hans sätt att tänka. Givetvis... går jag inte till den kyrkan eller någon kyrka alls för den delen.

Beskriv Ditt utseende eller form när du var avskild från kroppen: Jag var inte på det jordiska planet som vi känner till det eller ser det. Jag var i ett mörkt tomrum utan någon mark att stå på eftersom det inte fanns något behov av det. Det verkade för mig som om jag hörde min familj genom en TV eller radio på avstånd. Jag kände det också som om jag just hade kommit genom en ingång av något slag, och precis hälsats välkommen av min mans far som tog min hand.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Ren kärlek, frid, total visshet om att saker skulle bli bra och OK, ingen smärta, ingen oro, inga bekymmer om att vara med min jordiska familj eftersom de också skulle vara OK. Ingen bindning till dem alls eller behov av att vara med dem. Jag ville inte återvända, en känsla som man skulle kunna ha om man svävade på ett moln med en mild vind som blåste eller som att ligga i kärlekens starka händer och vara totalt tillfredsställd och inte ha något behov av mer.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Nej, jag minns inte några ljud eller läten.

Den var mörk som ett tomt område inte nödvändigtvis som en tunnel, inga riktiga avgränsningar kände jag. Bara att mörkret fortsatte ett litet tag och ljuset var vid slutet av det här mörkret.

Jag såg ett ljus som om det skulle ses med mänskliga ögon så skulle det antagligen göra en normal människa blind. Dess skönhet, tjusning, lyskraft var bortom orden i vårt mänskliga förstånd. Vi kan inte ens beskriva upplysningen eller känslorna som vi uppfylls av genom att se eller vara i det här ljuset när vi väl återkommer till våra kroppar. Det är ett ljus som bara kan ses i anden. Inte med det mänskliga nakna ögat för det skulle inte kunna förstås.

Jag blev mött av min makes far som hade gått bort några år tidigare. Jag träffade honom inte i den här världen eller pratade med honom. Men, jag var på hans begravning. Jag hade träffat hans son i ungefär 3 månader då. Men jag visste att det var han som mötte mig på andra sidan och tog min hand. Jag kände faktiskt andra varelser omkring mig men jag kände inte igen dem.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Nej

Tiden existerade inte. Det fanns en känsla av att tiden var fullständigt oviktig.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja

Att allt skulle bli OK, att det inte fanns något att oroa sig för. Allting skulle bli bra.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Osäker.

Jag minns ingen diskussion, jag minns en stor tveksamhet från min sida om jag skulle återvända till min kropp. Jag ville verkligen inte återvända men av någon anledning som jag inte är säker på skickades jag tillbaka, så jag tror att någon diskussion ägde rum även om jag inte minns den.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja

Jag är massör, och vissa säger att jag har förmågan att hela. Det har varit några tillfällen som lett in mig på det här men jag ger allt erkännande till min högre makt. Jag är instrumentet genom vilket den här kraften ger den här individen det de behöver, vad det än är. Jag har blivit kallad curandera (healer) av flera äldre spanskättade människor. Jag lämnar det här åt min högre makt att sköta.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja

Det förde definitivt in mig på min andliga väg av växande. Ibland har det varit väldigt svårt och ibland väldigt givande. Men alltid andligt i vilket fall som helst.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Genom åren och fortgående studier, har jag gjort många förändringar av det ovanstående. Och jag kan se att när tiden fortsätter att gå så kommer fler och fler förändringar göras för att jag ska kunna växa andligen och hjälpa andra att hitta deras väg tillbaka till eller deras egen andliga väg.

För det mesta blir de hänförda och vill uppleva det jag kände. Jag tror att det för några påverkade deras nuvarande trossystem och de började vidga sina vyer om vad Gud verkligen är.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Först ilska för att jag var tvungen att återvända. Jag ville så gärna stanna och gå till ljuset. Jag bad inte under 3 månader. Nu är jag tacksam för att ha fått möjligheten att återvända och fortsätta min resa... Många bra saker har kommit till mig. Livet är väldigt vackert och jag har fått gåvan att se den här skönheten i varje liten obetydlig partikel som finns och att se hur lätt det är för mänskligheten att förlora den här länken med sitt Gudasjälv på grund av världens och "jagets" behov och förväntningar. Att finna förlåtelse för dem som inte har haft den fantastiska möjligheten som jag fick för att få mig att förstå att var och en av oss har en väg, val att göra, ett öde att följa och att vi som människor gör fel och behöver få kärlek och förlåtelse oavsett vilket felet är när vi går på en andlig väg... några med ögonen öppna, några med ögonen slutna.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Jag tror att det bästa med själva upplevelsen var känslan av fullkomlig frid och stillhet och att se Guds kärleks ljus. Det värsta var att vara tvungen att återvända utan att helt och hållet förstå varför just då.

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? En sak skulle jag vilja säga. Vi som människor firar när ett nyfött barn föds. Vi har fester och bjuder familj och vänner för att se det nya barnets ankomst. Den här uppenbarligen vackra gåvan som vi har fått till låns och som vi ska vårda så gott vi kan genom kärlekens vägar. VARFÖR! Har vi så svårt att prata med någon vi älskar, en vän eller till och med en främling när de ska dö om vad de känner, om de är rädda, varför flyr vi från det här ansvaret att hjälpa andra att gå över eller att födas in i ännu en värld, en bättre värld av kärlek, frid, glädje..... andlig frihet. Jag tycker att det är fel av oss att vända ryggen till dem som är döende och förneka dem om de så vill att prata om sina känslor oavsett vilka de kan tänkas vara. Att vi inte ska fly eller byta ämne eller prata om vädret eller vad som helst..... De förtjänar att ha någon att dela sina känslor med på sin dödsbädd eller om du så vill deras bädd av pånyttfödelse.... Eftersom ett nyfött barn verkligen inte vet att det föds in i den här dimensionen av livet så måste det vara väldigt skrämmande för dem under födelsen efter att ha levt i en värld som har varit deras mammas mage i 9 månader och nu måste de lämna den.... så skrämmande det måste vara för dem. Och vi gläder oss

Att ta vara på alla värdefulla ögonblick i ens liv. Att säga till dem man älskar att man gör det varje dag. Småsaker är bara småsaker. Man vet aldrig när man kommer att bli kallad att träda in i nästa andliga dimension....Det tar bara en sekund att förändra sitt liv. Att alltid om det är möjligt göra vad man kan för att få andra att må bra, även ett litet ord till en främling kan göra skillnad i deras liv för resten av deras liv. Och kanske, bara kanske, så kommer de att följa ditt exempel och sprida lite kärlek till någon annan som kan vara i desperat behov av det. Gåvan av kärlek, oavsett hur liten den kan tyckas vara, är aldrig liten.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja

Förklara: Jag tycker att era frågor var väldigt grundliga och att jag har svarat på dem så gott jag kan.

Har Du några förslag för att förbättra frågeformuläret från www.nderf.org? Jag har inga just nu, men jag önskar er all lycka till med era fortsatta ansträngningar att leta upp och finna dem som har haft de här upplevelserna och som kan behöva dela med sig. Gud välsigne er alla.