Camilla F Troligt NDU

Beskrivning av upplevelse: 

Plötsligt slocknade ljuset. Jaha, nu dör jag, tänkte jag. Jag låg ner på min sida av tältet. Allt blev mörkt, och jag hörde ett svischande ljud. Jag vet inte om jag svimmade eller vad som hände. 

Jag var plötsligt som en liten prick inne i pannan i mitt huvud, ungefär där hinduerna sätter sitt kastmärke. Min kropp var liksom som ett stort skal eller skydd. Jag lämnade plötsligt min kropp och svävade uppåt. Jag visste att min kropp låg kvar i tältet, allt var mörkt och jag var någonstans i luften ovanför tältet. Jag tänkte på mina föräldrar och min bror som var hemma i sommarstugan på den andra ön. Jag kände ingen sorg, det hemska jag känt alldeles nyss försvann. Jag kände att jag svävade uppåt i mörkret, jag kände ingen kyla. Jag var fullt medveten om vad som hände. Jag kände det som om jag var uppe i himlen, i rymden, bland stjärnorna. Plötsligt hörde jag musik, det var antagligen någon av de andra som hade satt på radion. Det var den vackraste musik jag hört. Musiken var så vacker, det kändes som om jag var en del av musiken, som om jag flöt i radiovågorna. Det var en känd låt från 1968, ”In the Year 2525” av Zager&Evans, har jag tagit reda på efteråt. Jag kände hur jag svävade högre och högre och allt längre bort.

Allt var svart och jag kände mig så ensam. Jag blev ledsen över att vara så här ensam och befinna mig i den här situationen men jag kunde ingenting göra för att ändra det. Ingen hjälpte mig och jag visste inte vad som hände. Jag var rädd, mycket rädd. Det kändes som om jag drogs genom en mörk, bred tunnel högt och långt bort av någon magnetisk kraft, som ett magnetfält. Jag var i universum. Det kändes som om tiden hade upphört, som att det inte fanns någon tid alls. Det fanns ingen tid, bara evighet. En dag i livet på jorden var samma som tusen år här eller att tusen år på jorden var som en dag här, eller ingen tid alls, som att tid var evig. Min fysiska kropp var inte där men hela min själ, hela mitt medvetande, hela mitt jag. (Kunde känna kroppen astralt). Mitt i mörkret var mitt medvetande väldigt starkt och klart. Jag förstod för några sekunder hela meningen med livet, jag visste svaren på alla frågor som ingen kunnat svara på. Eftersom jag fortfarande var barn hade jag inte begått några synder så jag behövde därför antagligen inte stå till svars för något, som om jag kommit direkt till ”himlen”. Det kändes som om det var viktigt att inte ha begått några synder. Jag kunde känna saker, det som sårat mig. Jag såg lite tillbaka på livet, och visste alla svar på alla livets obesvarade frågor men tyvärr kommer jag inte ihåg dem idag.

Jag hade aldrig känt någon som dött, därför kom kanske ingen och mötte mig, utan jag var så ensam och rädd. Plötsligt kunde jag känna något eller någons närvaro, jag kände mig lycklig och jag kunde urskilja ett starkt ljus långt bort i mörkret. Jag hörde en röst som frågade mig om jag ville komma nu. Rösten hörde jag transcendentalt, jag hörde rösten genom tankeöverföring och jag svarade genom tankeöverföring. Jag svarade genom tankeöverföring att jag är för ung, jag vill inte dö nu, jag är för ung för att dö. Jag kom närmare ljuset i slutet av tunneln. Det blev ljusare. Jag såg en ljusgestalt framför mig. Jag såg bara som genom en dimma eller dis av ljus konturerna av en människogestalt. Gestalten sken av ett bländande ljus. Jag kände sådan kärlek och värme. Jag hade kunnat stanna där, denna kärlek överglänste all kärlek jag upplevt hemma. Gestalten överöste mig med kärlek, starkare kärlek än den från föräldrarna eller andra. En kärlek jag aldrig känt förut, en fullkomlig kärlek som uppfyllde hela min kropp och själ. Jag kände fullkomlig kärlek från denna ljusgestalt flöda igenom mig, den fyllde mig av lycka och det var allt jag behövde.

Jag har senare i livet sökt den kärleken utan att känna samma starka kärlek igen förutom till mitt barn. Jag ville stanna där i denna kärlek från denna ljusgestalt. Jag tänkte att det kanske var Gud, Jesus eller en ängel men allt jag upplevde var så otroligt att jag inte förstod vad det var. Min kropp ”svävade” vidare och sedan kändes det som om jag kom fram till en stor, tjock, osynlig och hög vägg som där stoppade mig och tog emot. Det kändes som om universum var ett rum. Jag visste instinktivt att om jag gick igenom den väggen så skulle jag dö på riktigt, för alltid. Då skulle jag gå över till andra sidan. Jag ville inte dö så jag gick inte igenom väggen. Jag hade kunnat sväva igenom den väggen eller muren men jag förstod att om jag gjorde det så skulle jag lämna jordelivet och det ville jag inte. Eftersom jag hade svarat ljusgestalten att jag inte ville komma nu så kände jag hur jag plötsligt drogs tillbaka genom tunneln samma väg jag kommit. Jag hade fått ett val, jag fick välja om jag ville komma nu eller inte. Och då menade ljusgestalten om jag ville komma över till andra sidan, att lämna jordelivet. Det verkade som om det skulle finnas något mer på andra sidan väggen. Jag kunde inte se hur det såg ut där, hade jag gjort det hade jag aldrig kunnat komma tillbaka, det visste jag. Jag valde att inte komma nu. Vägen tillbaka genom tunneln gick fortare än vägen dit till ljusgestalten. Jag kommer sedan inte ihåg mer eller hur jag vaknade upp men jag var hemma hos min familj senare nästa dag.

Var upplevelsen svår att beskriva i ord?         Ja     Jag hade aldrig hört talas om någon som har upplevt samma som mig och man upplever sådant som inte finns i det vanliga livet. Man upplever saker som det inte finns ord för eftersom det inte existerar i verkligheten!? Man tror man är ensam om det man upplevt.

Förekom någon livshotande händelse i samband med upplevelsen?   Ja    

När under upplevelsen var Du som mest vaken eller medveten?            Jag var som mest vaken eller medveten under hela upplevelsen.

Hur skulle Du beskriva den högsta nivå av medvetenhet eller vakenhet Du hade under upplevelsen jämfört med Din vanliga nivå av medvetenhet eller vakenhet?     More consciousness and alertness than normal
Om den högsta nivå av vakenhet eller medvetenhet Du hade under upplevelsen skilde sig från Din normala medvetenhet och vakenhet, var vänlig specificera:         Jag var väldigt medveten om vad som hände. Eftersom jag aldrig hade hört talas om det som hände visste jag inte vad det var som hände. Jag var först mycket rädd och kände mig mycket ensam, tills jag kände av närheten av en kärleksfull och god ljusgestalt.

Skilde sig Din synförmåga under upplevelsen på något sätt från Din normala synförmåga?            Osäker      Allt var mörkt, jag färdades som genom en mörk tunnel, tills jag kom fram till ljuset.

Skilde sig Din hörselförmåga under upplevelsen på något sätt från Din normala hörselförmåga?
            Ja     Jag kommer ihåg att jag hörde musik i början när jag svävade uppe i luften/i rymden från en radio, låten hette "In the year 2525" av Zager&Evans. Det var den vackraste musik jag hade hört, det kändes som om jag flöt i ljudvågorna.

Upplevde Du att Ditt medvetande skildes från kroppen?   Ja

Vilka känslor hade Du under upplevelsen?    Jag hörde transcendentalt eller med tankeöverföring, jag flöt med och i ljudvågorna, det var andra sinnen än här i livet i verkligheten. Jag kände mig mycket ensam, jag var rädd eftersom jag inte visste vad som hände, jag kunde inte styra färden, något annat styrde min väg, magnetism eller liknande.

Passerade Du genom en tunnel eller annan form av inneslutet utrymme?       Ja     När det kändes som om jag lämnade kroppen och flög ovanför tältet gled jag in i en mörk tunnel högt upp i luften, det kändes som en magnetisk kraft som drog mig genom tunneln, fort, högre och längre bort upp mot rymden tills jag kunde se ett starkt ljussken. Tunneln hade inga hårda väggar eller golv utan var mer som en stark kraft som kändes som en tunnel, det var becksvart, jag kände och såg "transcendentalt". Man flög/flöt/drogs genom tunneln.

Såg Du ett ljus?      Ja     I slutet av tunneln såg jag ett starkt ljussken. I tunneln var det mörkt så det var skönt att se ett ljus. Där mötte mig en ljusgestalt som strålade värme och kärlek.

Mötte eller såg Du några andra varelser?       Ja     I ljuset såg jag en ljusgestalt av någon som jag upplevde hade mänskliga drag. Gestalten var full av kärlek, jag hade aldrig upplevt sådan fullkomlig kärlek tidigare. Jag kände mig älskad, upplevde gestalten som Jesus eller Gud.

Gick Du igenom en återblick på händelser i Ditt liv?            Nej      

Observerade eller hörde Du någonting under Din upplevelse som gällde människor eller händelser och som senare kunde verifieras?        Nej      

Såg eller besökte Du några vackra eller på andra sätt speciella eller minnesvärda platser, plan eller dimensioner?          Nej      

Upplevde Du att tiden eller rummet förändrades på något sätt?  Ja     Det kändes som om det inte finns någon tid, som om tiden är oändlig.

Upplevde Du att Du fick någon särskild kunskap, fick kännedom om någon universell ordning eller mening?       Ja     Jag fick veta sanningen och meningen med livet. Alla frågor fick svar, jag fick svar på alla frågor, men de har jag glömt nu.

Nådde Du någon sorts gräns eller något som begränsade Din framkomst?    Ja     Det kändes som om jag kom till en vägg. Som om universum var ett rum. Jag förstod att om jag gick igenom den väggen så skulle jag dö på riktigt och aldrig komma tillbaka till livet igen. Jag hade ett val, jag kunde "flyta" genom väggen och dö eller inte, jag valde att inte göra det.

Fick Du någon vetskap om framtida händelser?      Osäker
            Då tycktes jag få svar på många svåra obesvarade frågor men jag har glömt dem nu.

Fick Du några mediala, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen?  Nej      

Har Du delat denna upplevelse med andra? Nej      

Visste Du något om NDUer före Din upplevelse?     Nej      

Hur betraktade Du upplevelsens verklighet kort (dagar/veckor) efter att den ägt rum:            Experience was probably real    För mig var upplevelsen verklig, men det var samtidigt så otroligt att jag undrar än idag över om det var en hallucination, en dröm eller verklighet. Jag upplevde den som verklig, men jag har aldrig haft någon att prata med om upplevelsen. Jag hade då aldrig hört talas om något liknande.

Fanns det någon eller flera delar av upplevelsen som var särskilt meningsfull eller betydelsefull för Dig?   Att jag träffade Gud betyder mycket för mig, jag vet att Gud är god, att Gud är kärlek. Fast jag vet inte säkert om det var Gud men det kändes som det.

Hur betraktar Du upplevelsens verklighet nu:           Experience was probably real    Nu efteråt har jag läst att många andra har haft samma/liknande upplevelser. Kan det vara en s.k. kollektiv dröm, en hallucination eller är det vägen till andra sidan? Jag vet inte.

Har Dina relationer förändrats på något sätt specifikt på grund av Din upplevelse?  Osäker      Jag har varit för snäll, har försökt ge den kärlek jag fick av ljusgestalten till människor jag mött, men de har tyvärr lurat mig och utnyttjat min godhet.

Har Din religiösa trosåskådning eller utövande förändrats på något sätt specifikt på grund av Din upplevelse? Ja     Jag har studerat olika religioner som t.ex. buddism, hinduism, islam, kristendom, naturgudar m.fl. Jag tror att de flesta religioner ber till samma Gud fast på olika sätt. Jag har bett mycket till Gud, jag är tyvärr lite besviken eftersom jag inte tycker att Gud hör mig.

Har några andra händelser i Ditt liv, mediciner eller andra substanser senare gjort att Du upplevt något snarlikt nära-dödenupplevelsen?         Nej       Jag vill inte uppleva samma sak igen, det var en chock för ett barn på 15 år. Jag vill inte dö, så jag aktar mig för att göra om samma misstag.           

Har frågorna som ställts hittills och svaren Du lämnat korrekt och uttömmande återgett Din upplevelse? Ja     Det är svårt att exakt beskriva det som hänt och det är länge sedan nu. Jag vill inte återuppleva händelsen som var ganska chockartad.