beskrivning av UPPLEVELSE:

Jag var tio år gammal och hade sommarlov. Det var den 16 augusti 1977. Jag minns att det var en varm sommarmorgon och min mamma hade precis gått till jobbet då en kompis och jag hade bestämt att vi skulle mötas vid ett monteringsfärdigt hus (som inte var klart än). Och eftersom jag var liten så tyckte jag att det verkade spännande.

När jag kom dit så var han redan där med sin kompis som jag aldrig hade träffat förut, en kille som var väldigt busig av sig och lite av en mobbartyp, och som fick oss att gå och leta efter grejer som vi skulle kunna använda till en koja han ville att vi skulle bygga. Vi gjorde det mot vår vilja, antagligen för att vi var rädda för honom.

Han valde ut ett träd för kojan som växte i närheten av en pub som hette Den fläckiga hunden. Där var en två och en halv meter hög mur som skilde puben från det monteringsfärdiga huset, vilket hittills hade blivit lika högt som muren. Ovanpå muren var det ett staket med vassa spjutformade piggar, och mot detta staket lutade sig trädet som hade blivit utvalt för kojan. Trädet var omgärdat av högt höliknande gräs. Det var en gammal ek som var ungefär tio meter hög. Vi samlade ihop korrugerade paneler av plåtstaket som skilde det påbörjade huset från en väg, och sedan började vi bygga.

Vi fortsatte med det fram till eftermiddagen. Jag blev tillfrågad av mobbartypen att testa kojan, så jag klättrade uppför trädet för att komma in i den. Jag kommer ihåg att jag tittade ner och hörde min kompis försöka få mobbartypen att inte sätta eld på gräset men det gjorde han i alla fall. Jag började känna av hettan däruppe i trädet och den starka lukten av rök. Jag fick panik och vacklade till, och plötsligt låg jag med ansiktet nere på asfalten vid pubens baksida.

Jag tänkte att jag var okej när jag tittade upp. Jag kände ingen smärta, jag mindes ingenting av fallet från trädet. Jag försökte ta mig upp, då upplevde jag en konstig känsla av en tyngd på min vänstra axel. Jag tittade ner på min arm och såg hur den hängde lös i några senor från axeln, benpiporna syntes helt, och det kom ännu inget blod ur den därför att då jag var på marken så låg jag på min arm och det måste ha stoppat blodet från att forsa ut från skadan.

Åsynen av den dinglande armen var fruktansvärd. Jag blev helt chockad. Jag vände mig om för att se min kompis som stod där utan mobbartypen och såg ner på mig. Med tårar i ögonen upprepade han: ”Är du okej? Är du okej?” Därefter kom blodet strömmande ut, kraftiga strålar av karmosinrött blod färgade marken, molnen ovanför mig började anta alla regnbågens färger.

Sedan började jag förlora mitt synfält, precis som när ridån går ner på en teaterscen. Det var kolsvart med en liten vit ljuspunkt i mitten, som blev större och större ända tills den blev till en totalt strålande och bländande massa av ljus som omgav mig.

Jag kände mig viktlös, som att jag inte hade någon kropp och var ett med omgivningen. Jag var till freds och kände en värme, kärlek, frid och ett lugn. Känslan av att inte vilja komma tillbaka var överväldigande. Det kändes som jag skulle vilja beskriva som känslan en bebis måste uppleva i sin mammas mage, trygghet, kärlek, och förväntan inför vad som ska hända härnäst.

Jag kände det som att något osynligt vägledde mig genom att säga att det inte är dags för mig än! Plötsligt fann jag mig själv se igenom mina ögon, på min mamma i en ambulans medan sirenerna ljöd. Min mamma bekräftade senare att det hade tagit trekvart för ambulansen att komma fram till mig. Jag minns inget mer, jag tror inte att det var meningen att jag skulle göra det.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen: Nej

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord? Ja Jag var inte tillåten att minnas något bortom Ljuset.

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död? Ja Döden genom blodförlust.

Hur var din nivåav medvetande och vaksamhet under upplevelsen? En högre nivå, jag var fullständigt ett med min omgivning.

Var upplevelsen som en dröm i något fall? Bara när molnen ständigt ändrade sig i regnbågens alla färger.

Upplevde duseparation avmedvetandet från ditt kropp? Ja

Beskriv ditt utseende utanför din kropp: Bara efter att jag hade förlorat mitt synfält och var viktlös.

Vilkakänslor hade duunder upplevelsen? En känsla av att inte vilja återvända, vetskapen om skräcken som följde efter upplevelsen och tanken på att inte komma tillbaka.

Hördedu något ovanligt ljud eller brus?Nej, jag bara upplevde allting på ett andligt sätt. (Ett med allting.)

Passerade du in i eller gick igenom en tunnel eller inhägnad? OsäkerBeskriv närmare: Ljuset kom till mig och omfamnade mig.

Såg du ett ljus? Ja Svart med en vit punkt i mitten, ungefär som när man stängde av en gammal tv förr i tiden.

Träffade du eller såg några andra varelser? Osäker Det är inte dags för dig än! Kommunikation utan ljud, helt enkelt en mycket stark känsla, varifrån den kom vet jag inte.

Upplevde du upprepning av förflutna händelser från ditt liv? Nej Beskriv närmare: Jag lärde mig att inte längre frukta döden, jag är bara rädd för själva döendet.

Hördeeller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare? Nej

Såg eller besökte du några härliga eller annars utmärkande platser eller dimensioner? Ja En dimension av strålande statiskt elektriskt vitt ljus, så gott som jag kan beskriva det.

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum? Ja Ingen tid existerar där!

Gav din upplevelse dig någon speciell kännedom eller insikt? Inget svar

Hade gränsen någon fysisk form?Osäker Nej, jag skickades tillbaka.

Blev du medveten om framtida händelser? Inget svar

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp? Ja En känsla av att inte vilja återvända men beslutet var: Det är inte dags för dig än!

Har du haft några andliga, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen? Ja Beskriv närmare: Atmosfärisk medvetenhet, UFO-observationer två gånger, föraningar, en massa deja vuer.

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen? Ja Stoppa inte in huvudet i ugnen när någon säger åt dig att göra det. Allt är möjligt, en känsla av samhörighet, allt står skrivet, framtiden kan förutses, fast bara när man är på rätt våglängd och det är meningen att man ska få se.

Har upplevelsen påverkat dina förhållanden?Vardagsliv?Religiösa vanor? Karriärval? En deprimerande insikt om människans girighet, destruktivitet, och hur hon kan tänka att hon har rätt att ta någon annans liv, hon vet inte varifrån hon kommer, hon vet inte vart hon är på väg på detta klot som färdas med en hastighet av uppskattningsvis 100.000 kilometer i timmen i total oändlighet. Jag och alla andra i denna dimension har rätt att vara här och färdas vart de vill i frid.

Har du delat upplevelsen med andra? Beskriv närmare: Blandade reaktioner, ens upplevelse är ens egen om de inte är som du.

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse? Åh, nej, inte vara här med smärtor efter ett år av vistelse på sjukhus och 165 halva dagar borta från skolan på grund av sjukgymnastik.

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse? Att vara ett med andra sidan, frid, värme, kärlek etc etc etc.

Finns det något mer som du skulle vilja tillägga med tanke på upplevelsen? Jag tror att det var allt.

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse? Ja

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapade någon del av upplevelsen? Inget svar

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse? Ja Alla frågor var adekvata och jag kunde ge svar på allt med klarhet på grund av min nära döden-upplevelse i detalj.

Skulle du kunna ge några förslag till att förbättra www.nderf.org-frågeformuläret? Angående fråga nr 1: Klockan är nu 02:15 på morgonen i England, så jag måste hoppa över den. Fråga nr 2: Nej.