Annick NDU

Beskrivning av upplevelse: 

Jag skulle föda min yngsta dotter. Jag var delvis bedövad, för jag opererades istället för att föda normalt.  De bedövade mig mer än vad som var nödvändigt för bedövningen fungerade inte omedelbart.  Mitt blodtryck sjönk och jag började må riktigt illa.  Efter en halvtimma föddes min dotter.  Men sen fortsatte dom operera. Jag behövde steriliseras för jag kunde inte ha ett tredje barn.  Jag hade redan opererats två gånger för att kunna föda mina barn och doktorerna ville inte ta risken med ett tredje.  Jag var fortfarande vid medvetande.  När dom steriliserade mig så upptäckte dom att jag hade cancer och fick skära ut den.  Bedövningen fungerade inte som den skulle och min kropp protesterade av smärtan.  Mitt hjärta stannade två gånger.  Jag kvicknade till genom att de sprutade adrenalin rakt in i hjärtat på mig.  Jag var medveten, men kände inte av något konstigt just då.  Efter ytterligare två timmar (de hade mycket problem med cancern), så började jag känna mig yr.  Mitt hjärta stannade en tredje gång.  Jag började känna skakningar inombords och innan jag visste ordet av så såg jag mig själv ligga på operations bordet.  Efter ett par sekunder, såg jag doktorerna börja få panik. En av dom ropade att jag förlorat för mycket blod.

Plötsligt såg jag bara ljus.  Inte ett klart ljus, utan ett mjukt tröstande ljus.  Jag vet inte hur jag ska beskriva det, som jag sa, det var för stort för ord.  En frid föll över mig.  Vila, den starkaste av frid. Ingen oro, inga problem, inga dåliga känslor, inga svarta tankar.  Bara frid.  Större än när du är kär, djupare än när du håller i ditt barn för första gången, vackrare än vad jag kan någonsin föreställa mig. Bara frid, vila och lycka.  Ingenting annat.  Och jag såg en kvinna.  Vacker med en lång ljusblå klänning.  Bedårande.  Då insåg jag att jag var död, eller i alla fall borta från min kropp.  Allt jag kunde tänka var "ok, jag såg min dotter. Hon är underbar, hon är vacker. Hon är frisk. Jag är borta nu, hon kommer att bli bra."  Det låter egoistiskt, men jag mådde inte dåligt över det då.  Konstigt.  Jag var lycklig att jag sett henne, det var allt som betydde något. 

Jag fortsatte att titta på ljuset och på kvinnan, jag var enastående lycklig. Det fanns inte ett riktigt ansikte. Hon var blond, med en blå klänning.  Hon log.  Det vita mjuka ljuset förändrades till ett landskap.  Det grönaste gräs och rödaste rosor som jag någonsin sett, så långt ögat kunde se.  Jag kände av kvinnan bredvid mig.  Jag såg henne inte riktigt, men jag visste att hon var där.  Det var så vackert. Jag grät av glädje. 

Från ett ögonblick till ett annat så kändes det som jag blev bortryckt. Landskapet mattades bort och jag var tillbaka på operations bordet.  Det låter knepigt, men det kändes som jag blev född igen.  Luft kom in i mina lungor, med mycket smärta och jag skrek av bara den. Efter ett par sekunder, insåg jag att jag var tillbaka och allt jag bad om var att dom skulle låta mig gå. Gå tillbaka dit där jag kom ifrån. Jag svor och skrek på doktorerna, jag var väldigt arg (tro mig, jag är i vanliga fall en lugn person).  Jag slog dem, skrek åt dem, inget betydde något.  Jag ville tillbaka.  Naturligtvis så hjälpte inget. Efteråt hörde jag att dom förklarat mig död ett par minuter innan.

Var någon medicin eller substans inblandad med förmåga att inverka på upplevelsen?       Nej      

Var upplevelsen svår att uttrycka i ord?    Ja   Det är svårt att förklara för andra hur vackert det var.  Jag visste inte vad "frid" och "vila" och "lycka" var innan det här hände. Det var och fortfarande är för vackert för ord. Förresten så tror folk att du är tokig när du berättar en sån historia. 

Under upplevelsen, var det någon hotfull händelse på liv och död?     Nej

Hur var din nivå av medvetande och vaksamhet under upplevelsen?   Jag var väldigt medveten.   Jag insåg att jag var död.  

Var upplevelsen som en dröm i något fall?           Nej.  Jag är 100% säker att det inte var en dröm. Jag såg mig själv ligga där.  Jag visste vad som hände. 

Upplevde du separation av medvetandet från din kropp?          Ja      Jag kände skakningar, som om jag hade två kroppar istället för en.  

Vilka känslor hade du under upplevelsen?           Bara lycka, frid och ro.  

Hörde du något ovanligt ljud eller brus?               Ja, jag hörde "klickande" ljud, som små pinglor.  Efteråt hörde jag ljudet av en mjuk vind. 

Kände du igen några bekanta platser eller något från bekanta religiösa ställen eller var du på några platser där det fanns otroliga eller fascinerande varelser?         Osäker.   Ingen religiös omgivning. Bara landskap. Det grönaste gräs, med röda rosor och kvinnan som jag beskrev tidigare.  

Såg du ett ljus?         Ja          När jag lämnade min kropp, när rummet förändrades till ett mjukt vitt ljus. Inte starkt och klart som många andra beskrivit för mig. 

Träffade du eller såg några andra varelser?             Ja   En lång blond kvinna, iklädd en lång blå klänning.  Hon hade inte riktigt ett ansikte, men jag visste att hon log.  Vi pratade inte, men hon var friden själv. 

Medan du var ute ur kroppen, upplevde du ett annat tillstånd och iakttog vad som hände?   Ja    Efter den här händelsen, har jag prövat att lämna min kropp.  Jag har försökt att besöka min vänner.  För det mesta somnar jag medan jag försöker, men varje gång talar folk om att dom drömt om mig.  En god vän till mig ringde och sa "Fan Annick, sluta hälsa på mig i mina drömmar".  Ibland kommer jag ihåg, ibland inte.  

Hörde eller såg du något beträffande människor eller händelser under din upplevelse som kunde bevisas senare?          Ja    Jag vet inte om det här är viktigt, men som barn så föutspådde jag att 3 av mina 4 mor och farföräldrar skulle dö väldigt snart.  Jag drömde om det 4 dagar på raken och jag hade rätt.   

Lade du märke till hur dina fem sinnen fungerade, och på vilket sätt var de annorlunda?    Osäker          Jag såg bättre och hörde bättre.  

Hade du någon känsla av förändring av tid eller rum?    Ja            Det kändes som det gick timmar medan jag var där, men de berättade för mig att det bara var mellan 7 och 8 minuter.   

Hade du en känsla av att veta, speciell kunskap, universell ordning och/eller syfte?       Osäker              Jag visste att det var något hemskt fel med min man.  Jag fick en väldigt dålig känsla när jag såg honom med vår nyfödda dotter i sina armar.   Jag vet inte hur och varför men jag visste att jag måste vara försiktig.  

Hade gränsen någon fysisk form?                         Nej

Blev du medveten om framtida händelser?          Nej       

Var du inblandad i eller medveten om ett beslut att återvända till din kropp? Nej           Jag insåg att jag var tillbaka den stunden jag öppnade mina ögon och låg på operations bordet.  

Har du haft några psykiska, paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som du inte hade före upplevelsen?      Ja     Min vetskap om folk växte.  Jag känner deras aura och ser den ibland.  Jag ser någon och vet hur de är som person, om han/hon är sjuk. Mer och mer vet jag även vad som ska hända inom den närmaste framtiden.   Enkla saker: frågor som jag vet svaren till i förväg, bara små saker som händer. 

Har det inträffat några förändringar av åsikter eller tro efter upplevelsen?     Ja            Först och främst är jag inte rädd för att dö längre.  Förut var jag alltid det.   Men om det här är att dö så är rädslan borta.  

How has the experience affected your relationships? Daily life? Religious practices? Career choices?    Mitt dagliga liv har förändrats mycket. Jag litar på min "inre röst" mera.  Jag respekterar vad som finns runt omkring mig, men mest av allt mig själv. Jag lämnade min man. Ӧgonblicket som jag kom tillbaka den dagen, visste jag att det var något fel med honom.  Berättade hon för mig och jag glömde bort det? Fick jag den här känslan "där borta"?  Jag vet inte, men så fort jag såg honom visste jag att något var väldigt fel.  Han stod där med vår dotter i sina armar och jag insåg att jag måste lämna honom.   Så jag började forska i några saker. För att göra en lång historia kort:  han var djupt involverad med knarklangning, hade lämnat barnen på dagis utan min vetskap, hade lån över hela staden också utan min vetskap. Han hade ett andra liv, det hade pågått i åratal upptäckte jag.  Han var smart nog att dölja det för mig.  Fråga mig inte hur, men så fort jag såg honom i rummet med vårt barn så visste jag.  

Har ditt liv förändrats specifikt som ett resultat av din upplevelse?     Ja    Mitt personliga liv har förändrats, som jag nämnde förut.  Och jag har förändrats. Jag försöker vara fri i sinnet. Jag förklarar inte eller är ansvarig för vad jag gör så länge jag kan se mig själv och andra i ögonen.  Alla förtjänar respekt men om de förlorar den, förlorar de den för evigt.  Innan upplevelsen, var jag alltid rädd: för min man, mina föräldrar, min chef. Jag var väldigt osäker. Allt det har förändrats, från ett ögonblick till ett annat.  Det var dagen jag insåg att jag måste börja leva istället för att vara rädd. Njuta av livet.   

Har du delat upplevelsen med andra?       Ja   Jag har pratat med någon som haft "utom kroppen upplevelser" sen han var liten.  Han har även försökt att ta livet av sig för han säger att man kan göra onda saker under de här upplevelserna.  I alla fall, han trodde på mig. Sa att jag måste vara försiktig med "utom kroppen upplevelser", att alltid göra goda saker osv. Annat folk ser på mig som om jag var tokig. Efter jag pratat med 2 - 3 stycken så har jag slutat med det.  Jag har försökt mig på några chatsidor, men det finns så många bluffmakare. Jag tycker inte om att leka lekar med de här upplevelserna.   

Vilka känslor har du upplevt efter din upplevelse?          Först väldigt upprörd.  Jag förstod inte. Jag hade aldrig hört talas om sånt här tidigare. Mina föräldrar var katoliker. OBE och efter döden gick emot reglementen. Efter jag läst och forskat om det här så lärde jag upp mig själv.  Jag insåg att jag inte var tokig.  I åratal hoppades jag att få komma tillbaka. Det var så vackert, så lugnt. Jag hade inte två döttrar att ta hand om.  Jag skulle ha försökt att begå självmord för att få känna den här friden igen. Nu inser jag att jag kan gå tillbaka, med OBE. Det är inte det samma, men jag har min egen värld där och försöker gå längre och längre.   

Vad var det bästa och det värsta med din upplevelse?    Det bästa:  ögonblicket jag såg fältet med rosorna.  Det var så enkelt, men så underbart. Det värsta är naturligtvis stunden då jag kom tillbaka.   

Efter din upplevelse, har du haft några andra händelser i ditt liv, mediciner eller substanser vilka återskapat något del av upplevelsen?   Ja      Jag försökte mig på OBE länge, läste om det, lärde mig om det. De senaste månaderna har det börjat lyckas. Har min egen värld där ute (eller är den bara min?).  Samma landskap, med enhörningar och sjöjungfrur, planeter och stjärnor.  Det är inte drömmar, jag lämnar min kropp. 

Har frågorna som ställts hittills och svaren du lämnat korrekt och uttömmande återgett din upplevelse?             Ja       Så mycket som det går att förklara.