Beskrivning av Upplevelse:

En dag före min NDU gick jag för att träffa min läkare, för jag hade stora problem med att sitta. När han undersökte min ändtarm upptäckte han en väldigt stor varböld i min ändtarm, och jag skickades genast till en kirurg som bokade in mig på operation nästa dag. Den kvällen, när jag låg i sängen, kände jag hur min ande lämnade min kropp och jag kunde se mig själv ligga på sängen, det skrämde mig, och jag väckte min man men han vaknade inte.

Nästa dag var jag i badrummet och gav mig själv lavemang för att förbereda mig för ändtarmsoperationen och jag märkte att det var blod i toaletten. När jag reste mig..fick jag väldigt mycket hjärtklappning och blev väldigt rädd, för det kändes som om min kropp höll på att dö. Jag blev väldigt andfådd och jag visste att jag skulle dö. Jag började be eftersom jag inte ville att mina barn skulle hitta mig död i badrummet, och jag kände hur den här känslan kom över mig, som om, om jag bara släppte taget, så kunde jag dö, jag kände mig väldigt fridfull. Jag beslöt att jag inte skulle ge upp och jag tänkte att om jag lade mig i badkaret, så skulle jag kunna slappna av..och inte hetsa upp mig så mycket. Så jag kröp ner i badkaret och när jag låg där, så kände jag min ande lämna min kropp igen och jag kunde se mig själv sitta i karet..

Det här skrämde verkligen upp mig och jag klättrade upp ur karet, för jag ville inte att mina barn skulle hitta mig död i badkaret. Jag kröp till telefonen och ringde min granne och bad henne att vara snäll och komma över och hjälpa mig att klä mig. Hon kom över och jag var svag men jag mådde ok, så jag gick ner till undervåningen med hennes hjälp. Min svärfar kom över för att köra mig till operationen. När jag var på den kirurgiska polikliniken försökte de sätta ett dropp, men hade svårt att göra det. Sen satte de en blodtrycksmanschett på min arm och den visade inget utslag. Jag skrattade och sa till sköterskan att det måste vara något fel. När narkosläkaren kom in, hade jag det här behovet av att säga till honom att inte låta mig dö. Jag minns att han tittade på mig som om jag var galen.

De tog mig till operationssalen och när de satte monitorn på mig, så såg jag att hjärtrytmen flimrade och jag tittade på blodtrycksmonitorn och mitt blodtryck var 40 och föll ännu mer. Narkosläkaren var väldigt upprörd och började springa runt i rummet, sen, plötsligt, lämnade min ande min kropp och det kändes som om jag sögs ut ur den som ett vacuum. Min ande svävade ut från sjukhuset och ut i universum. Jag menar, det kändes som "Star Trek", min ande färdades väldigt fort och jag såg jorden under mig och det verkade som om jag var bland stjärnorna. Sen, plötsligt… hörde jag en "duns" och jag landade på det här väldigt molniga stället, och människorna jag såg var alla de här döda människorna, som jag en gång hade vårdat som sjuksköterska. De välkomnade mig och log allihop. De delade på sig, och mot mig kom min far som hade dött 6 månader tidigare.

Och jag minns hur lycklig jag var för att jag älskade min pappa så mycket och han hade dött. Min far log mot mig och höll min hand och ledde mig till en tunnel. Tunneln verkade röra sig långsamt fram och tillbaka, och när jag kom till framsidan av tunneln lyste det här starka ljuset upp mig och jag kände ingen smärta, och den här otroliga kärleken som strålade inom mig. Jag gick in i tunneln och mitt i tunneln stod en varelse som var klädd i vitt med långt hår, och han hade ryggen vänd mot mig. Jag kände otrolig kärlek som kom från den här personen och jag bara visste inom mig att om han vände sig om och tittade på mig så skulle jag vara död. Bakom den här mannen var en otrolig plats. Färgerna påverkade varandra och var levande. Det såg ut som ett paradis, förutom.. färgerna var levande och stenarna och himlen och gräset och vattnet verkade alltihop vara så väldigt vackert och de verkade allihop samspela med varandra.

Jag såg mitt liv blixtra förbi framför mig som en snabb film på bio, och jag såg alla bra saker och alla dåliga saker som jag hade gjort i hela mitt liv. Plötsligt hörde jag tre röster.. och de sa.. "Du kan stanna eller du kan ge dig iväg." Och jag tänkte för mig själv, jag kan stanna eller så kan jag ge mig iväg? Och jag sa, "Jag är inte god nog att vara här", och rösterna sa, "Å… men det är du".. och deras röster var så kärleksfulla… Och tanken på att stanna var så tilltalande för mig. Och jag ville stanna med min pappa, men plötsligt kände jag den här ryckningen i mina axlar. Den verkade dra i mig, och jag visste direkt att det var min familjs och mina barns böner… och jag sa genast, "jag måste gå", I det ögonblicken sköt jag genast ut ur tunneln och svävade genom universum och jag hörde en "duns" och jag var tillbaka i min kropp. Och min läkare lutade sig över mig och han sa, "Anne, varför sa du inte till mig att du var så sjuk, du hade ett hjärtstillestånd, vi återupplivade dig och opererade dig utan narkos och du kommer antagligen att dö, för du är i chock på grund av en infektion. Och jag sa, "Å, nej, doktorn, jag var i himlen och jag måste komma tillbaka, jag kommer inte att dö". Jag var väldigt sjuk i 6 månader och jag opererades 5 gånger allt som allt och jag fick infektioner många gånger, men jag överlevde.

Var det svårt att beskriva upplevelsen i ord? Nej

Förekom någon livshotande omständighet vid tidpunkten för upplevelsen? Ja Ja, jag hade ett hjärtstillestånd på operationsbordet och fick höra efter min NDU att jag skulle dö. För jag var i chock på grund av infektion, men jag dog inte… jag överlevde

Vilket medvetandetillstånd befann Du Dig i och vilken var Din nivå av vakenhet under upplevelsen? Jag tyckte att jag var väldigt vaken

Var upplevelsen drömlik på något sätt? Nej, jag tyckte att den var verklig

Upplevde Du att Ditt medvetande avskildes från kroppen? Ja Beskriv Ditt utseende eller form när Du var avskild från kroppen: Jag kände att min ande var avskild från min kropp, för det var min ande som lämnade min kropp.

Vilka känslor hade Du under upplevelsen? Jag var rädd först, men sen jublande glad och lugn.

Hörde du några ovanliga ljud eller läten? Jag hörde bara "dunsarna" när min ande lämnade och kom in i min kropp. Jag hörde de tre rösterna i tunneln och allting annat verkade gå genom mental telepati.

Passerade Du genom en tunnel eller annat avgränsat utrymme? Ja Jag kom till mitten av tunneln bara det att sen när jag valde att komma tillbaka till jorden, lämnade jag den direkt

Såg Du ett ljus? Ja Jag såg ett ljus framför tunneln, det var ganska likt en enorm strålkastare, som tog bort all smärta och gav ren kärlek.

Såg eller mötte Du några andra varelser? Ja Jag såg alla de här döda patienterna som jag hade vårdat i mitt liv som sjuksköterska, och jag såg min pappa som hade dött, och jag såg varelsen i mitten av tunneln som jag uppfattade som Jesus.

Upplevde Du en återblick på förgångna händelser i Ditt liv? Ja Jag såg hela mitt liv blixtra fram framför mig, alla bra och alla dåliga upplevelser på en gång. Jag lärde mig att vi mer än något annat måste älska i det här livet. Och att vi är ansvariga för våra handlingar och våra gärningar och reaktioner på varandra minut för minut och att våra liv är så väldigt beroende av varandra och ett liv är väldigt viktigt i livscykeln. Jag lärde mig att självmord är en oförlåtlig synd mot mänskligheten för livet är så väldigt heligt och borde inte tas för givet. Lidande är nödvändigt för högre utveckling, och att mer än något annat så är vi här på jorden för att älska och bli älskade. Jag lärde mig att ett enkelt leende, ett vänligt ord eller uppmuntran kan förändra levnadsloppet för en människa. Jag fick en gåva av insikt, visioner och andlig medvetenhet om vad universum består av.

Såg, hörde eller uppfattade Du något som gällde personer eller händelser och som senare kunde verifieras? Nej

Såg eller besökte Du några vackra eller på annat sätt anmärkningsvärda platser, plan eller dimensioner? Ja Jag såg paradiset på andra sidan av tunneln, den vackraste platsen som det ännu återstår för mig att se.

Upplevde Du några förändringar i tids- eller rumsuppfattning? Ja Jag kände det som om jag var i en annan dimension. Jag kände det som om jag var i himlen.

Fick Du någon ovanligt omfattande kunskap eller vetskap om någon form av universell ordning/mening? Ja Ja, jag tyckte att jag fann universums hemlighet, som är att älska bortom vett och sans.

Nådde Du en gräns eller annan fysisk begränsande struktur/skiljelinje? Ja Jag såg mig själv lämna den här jorden och komma till ett annat plan, där jag aldrig hade varit förut.

Fick Du vid något tillfälle kännedom om framtida händelser? Ja Jag fick veta att jag skulle överleva den här pärsen.

Var Du involverad i eller medveten om ett beslut som gällde om Du skulle återvända till kroppen? Ja Ja, jag fick ett val att antingen stanna eller ge mig iväg, och jag kände att min familj ryckte i mig för att jag skulle komma tillbaka till min kropp så jag valde att ge mig iväg.

Fick Du några paranormala eller andra speciella gåvor efter upplevelsen som Du inte hade före upplevelsen? Ja Ja, jag kan läsa andras tankar ibland, jag kan se in i andra, det bra och dåliga, jag har upptäckt att den elektriska ledningsförmågan i min kropp har förändrats, om jag är väldigt upprörd har jag blivit inlåst i min bil, kopieringsapparater har löpt amok, jag kan inte bära klockor under någon längre tid för de stannar och jag har haft visioner som har blivit verklighet, jag kan kommunicera med människor som har dött ibland och jag har en skarp urskillningsförmåga. I början blev jag väldigt uppjagad i folksamlingar för att deras energi jagade upp mig och gjorde mig upprörd.

Förekom några förändringar i Ditt synsätt eller trosåskådning som följd av upplevelsen? Ja Hela mitt synsätt på livet här förändrats till det bättre.

Har upplevelsen påverkat Dina relationer? Dagliga liv? Religionsutövning osv.? Val av yrkesinriktning? Det kan vara till hinder eller hjälp beroende på vilken insikt de som jag är i närheten av har. Jag är mer hängiven i min Gudstro, och jag arbetar fortfarande som sjuksköterska.

Har Du delat denna upplevelse med andra? Ja Efter min upplevelse kom många människor in i mitt rum för att höra om den här upplevelsen, många sa att de blev förändrade på ett genomgripande sätt. Vissa är skeptiska. Vissa människor har ett större engagemang för att älska andra.

Vilka känslor hade du efter upplevelsen? Många känslor, tvivel, tro, hopp, visshet i att veta att det finns liv efter döden, ingen rädsla för döden, medkänsla med dem som är dödssjuka. Blir uppjagad när jag är i närheten av mycket energi. Men accepterar mina gåvor.

Vilka var de bästa och värsta delarna av Din upplevelse? Det bästa är att jag vet att det finns liv efter döden, det värsta är att jag är annorlunda nu, och ibland känner jag mig ganska ensam, som om jag inte passar in…

Är det någonting mer Du vill tillägga angående upplevelsen? Det hände verkligen och jag är förändrad för alltid.

Har Ditt liv förändrats specifikt som följd av upplevelsen? Ja Ja, jag har en skarp känsla för när andra lider, har ont, behöver tröst… och jag har förmågan att beröra deras hjärtan.

Har Du efter upplevelsen varit med om andra händelser, tagit läkemedel eller andra substanser som bidragit till en upprepning av någon del av upplevelsen? Nej

Har frågorna som ställts och informationen Du lämnat beskrivit Din upplevelse korrekt och uttömmande? Ja